Tittade precis klart på Disneys Tarzan, och jag måste säga att det känns skönt att fortfarande kunna gråta en skvätt till en tecknadfilm.
Men egentligen förstår jag inte varför inte, jag menar att dineys filmer (dom lite äldre) har ett budskap. Det budskapet tycker jag är mycket tänkvärt och starkt därför tycker jag att det känns helt okej att gråta till Disney filmer.
Jag tycker det är så gulligt när Tarzan är liten, och då han första gången märker att han är annorlunda. Hans "mamma" förklarar på ett så bra sätt, att vi ser olika ut på utsidan men på insidan är vi alla likadana.
Jag ringde stallet idag och sa upp min ridtid, det känns väldigt tungtoch jobbigt. Jag har faktiskt ridigt i tio år och då känns det tråkigt att sluta. Det är så typiskt att innebandyn skulle krocka. Men jag antar att sånt är livet.
Jag och Vonkan klätttrade igår, och jag lyckades äntligen ta mig upp för en vägg som jag aldrig har klarat förut, och det kändes väldigt bra :D
Jag måste försöka hitta någon förrätt till lördag, och planera vad som ska handlas.
Fortsätt att drömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar