It Is Time for Falling Apart

God kväll

Det var ett tag sen och mycket har hänt sen senast.

Jag börjar i fel ände och talar om att min värnplikt nu är slut. Idag muckade vi.
Det känns väldigt sorgligt, jag menar att det har varit väldigt intensiva elva månader, med mycket intryck och upplevelser. Jag har upplevt med med de här människorna än vad jag har gjort med många andra i mitt liv.

Men nog om det för nu, jag måste berätta lite om min sista månad i lumpen.

Framförallt har jag passat på att lämna tonåren och fylla 20. Det var kul och väldigt mysigt. Vi firade med fika hemma och sen gick familjen ut och åt på kvällen.

Dagen efter hade vi minnesritt, det var helt underbart vi red ut på en långtur och avslutade med att rida på "krigsformering" på en äng. Tanken var väl inte att vi skulle galoppera men det gjorde vi ändå :D

Tisdagen den första september gick vi ut på slutövning. Det var helt underbart jätteroligt! Första dagen hade tagande och rensning av rum samt fälttestet. Fälttestet var det jobbigaste ur fysiskt perspektiv under hela lumpen. Du ska springa 2km med full stridsutrustning och vapen. Kravtiden är 12,30 min.

På onsdagen hade vi tagande av gata samt stridskontakt. Också sjukt roligt! Det befäl vi hade den dagen var grymt motiverande. Bakomstationen den dagen var en hinderbana som testade ens personliga färdighet i strid. Det innebär att man ska skjuta från fel axel, kasta handgranat samt krypa och hoppa. Den var rolig men väldigt jobbig.

Torsdagen bjöd på försvar av stridsställnig, och jag säger det, hade vi kul dom andra dagarna var det ingenting mot vad vi hade den här dan. Det var så gryyyymt kul, och vi sköt så jävla mycket! Dagen avslutades med att vi grillade korv och snackade skit runt elden. Underbart slut.

Den fredagen flyttade vi till kungsängen och påbörjade vård av all materiel.
Det var så veckan såg ut, vi lämnade in det sista på torsdagen. Den kvällen gick vi till systemet och handlade upp plutonskassan, ca 2500. Det var en lyckad kväll :D

Fredagen den 11e muckade dom andra plutonerna, så vi var där på ceremonin fick vår medalj och skakade hand med dom man skulle skaka hand med. Sen fick vi snäll stå kvar medan dom andra sprang.

Idag, lördag hade vi vår livs sista drilltropps uppvisning, när den var klar städade vi och åkte till K1.
Där sa Kapten några väl valda ord och sen fick även vi gå ut genom valvet och vara fria människor. Jag grät, jag hatar att säga hejdå till folk framförallt när man vet att jag kommer inte träffa alla igen. Jag är för sentimental helt enkelt.

Nu blev det väldigt långt så det är bäst att jag avslutar.

Tack för det här året, det har varit blend den bästa tiden i mitt liv, tack.
Givakt och manöver nu är skiten över
Anna