Då vore jag presentabel då vore jag ju bäst

Återträffan blev om möjligt ännu mer magisk än förväntat.
Fredagen var kanon bra, kul att se brudsen, käkade plockmat och begav oss sentill Karlberg.
Tyvärr slutade kvällen träkigt för mig efter att ha "tjafsat" med fel kille. Men aja det förstörde inte kvällen.

Lördagen sågs vi alla på K1, det avr många som var där och endel hade jag inte sett sen muck. Så det var lite extra kul att se dom. Att träffa Kapten och dom andra befälen var också helt underbart.
Efter lunch på Donken blev det hästtävlingar. Sedan åkte vi hem och tinade upp våra frusna kroppar inför kvällens fest. Och vilken fest det blev!
Hemma hos Tham och Bedziri fanss det gott om plats så trots att vi var en 80-pers var inte trångt. Självklart blev det hästensskål. Vi passade även på att hedra våra soldater i Afganistan, med en extra tanke på Gunnar, Kenneth och Johan, det var sentimentalt och vackert.
Men som alla andra kvällar måste även denna ta slut. Grannarna kom ner och klaga trots att vi inte förde särskillt mycket ljud. (klart det hörs när så många människor pratar, men det var ingen röjfest.) Så dom kom ner halv tolv och vi alla lämnade lägenheten en halvtimme senare.

Tack för den fantastiska dagen! Och festen var så otroligt lyckad så alla kommer leva på den till nästa år :P

Jaha vad händer annars då?

Jag har provjobbat på en resturang, det avr kul vi får se hur det går.
Jag har haft min sista föreläsning för nu på Universitetet.
Jag är klar med alla julklapparna.
Det är jul om två dagar. Nyår om 9.
Så nu ska jag tvätta hunden.

Jag höjer därför glaset och sjunger hästens skål
Anna